Ängla Viskningar

Jag såg ut genom ett fönster. Ett
som inte tillhörde mig.

Regnet föll ner och jag kunde inget göra.
Fönstret låg krossat vid mina fötter. Glaset
skar in i huden.
Världen låg och kommer
alltid ligga i ruiner.

Solens strålar skymtar bortom nattens
dystra tomrum.
En ensam blomma tar sig upp ur den jord,
som är lika mörk och kvävande som natten.

Inget av detta tillhör mig.